Att resa med katt kan skilja sig mycket från att resa med hund.

Att förstå kattbeteende innebär att titta på hela katten, situationen och vad som är normalt för just den individen. En upprätt svans, spinnande, klösande eller en gömperiod kan inte tillförlitligt tolkas isolerat.

Innan du tar hem en kattunge bör du förbereda ett tyst och säkert utrymme med mat, färskt vatten, kattlådor, gömställen, bekväma sängkläder, klösytor och lämpliga leksaker. Kattungsäkra hemmet genom att säkra fönster, balkonger, elkablar, mediciner, kemikalier, giftiga växter och små föremål som kan sväljas. Hitta en veterinär i förväg, samla ihop kattungens hälso-, vaccinations- och id-handlingar, boka in ett tidigt veterinärbesök och ge din kattunge tid att utforska sitt nya hem gradvis i stället för att introducera allt på en gång.

Kattungar behöver foder som är särskilt sammansatt för tillväxt, med tillräckligt med energi och rätt balans mellan protein, fett, vitaminer, mineraler och andra viktiga näringsämnen för att stödja en snabb utveckling.

Tecken på att en katt inte mår bra inkluderar att den äter mindre, dricker eller kissar mer eller mindre än vanligt, kräkningar, diaré, förstoppning, viktnedgång, att den gömmer sig, håglöshet, ovanligt beteende, minskad pälsvård, förändrad rörlighet, hosta, snabb eller ansträngd andning, ögon- eller nässekret, förändringar i hud eller päls samt förändrade vanor på kattlådan. Katter kan ibland visa sjukdom på ett subtilt sätt, så en betydelsefull förändring från din katts normala rutin kan vara viktig även om inga dramatiska symtom förekommer. Kontakta en veterinär om en förändring kvarstår, återkommer eller uppträder tillsammans med andra oroväckande tecken. Sök omedelbar veterinärvård vid andningssvårigheter eller munandning, kollaps eller medvetslöshet, kramper, kraftig svaghet, oförmåga att kasta vatten, allvarligt trauma eller blödning, onormal tandköttsfärg, misstänkt förgiftning eller snabb försämring.

Kattungars vaccination börjar vanligtvis från cirka 6–8 veckors ålder. För felin panleukopeni, herpesvirus och calicivirus rekommenderar veterinärriktlinjer en serie doser upp till minst 16 veckors ålder eftersom antikroppar från mamman kan störa tidig vaccination. FeLV-vaccination anses vara kärnvaccination för kattungar och unga katter inom AAHA/AAFP-ramverket, medan rabiesvaccination delvis beror på lokal lagstiftning och regional risk. Din veterinär bör utforma vaccinationsplanen för den enskilda kattungen baserat på ålder, hälsa, tidigare vaccinationer, livsstil och plats.

Katter har en enastående förmåga att anpassa sig till sin omgivning, och många förblir aktiva, tillgivna och nyfikna långt upp i åren. Att åldras kan dock gradvis förändra hur de rör sig, äter, sover, sköter sin päls och interagerar med omvärlden.

En katts hälsoprioriteringar förändras under livets gång. Kattungar behöver särskild uppmärksamhet på tillväxt, vaccinationer, risker för infektionssjukdomar, näring och sund beteendeutveckling. Unga och vuxna katter behöver fortfarande regelbunden förebyggande veterinärvård med fortlöpande övervakning av vikt, hull, tandhälsa, utstötning, beteende och livsstilsrisker. Seniora katter – som i AAHA/AAFP:s riktlinjer definieras som katter över 10 år – gynnas av noggrannare uppsikt eftersom förändringar i aptit, drickande, urinering, vikt, rörlighet, pälsvård, syn eller beteende kan vara tidiga tecken på sjukdom.

Att stimulera en innekatt innebär att skapa en miljö där den regelbundet kan utföra viktiga kattbeteenden. Erbjud säkra gömställen och vilplatser, upphöjda ytor, lämpliga klösmöjligheter, möjligheter till jakt och förföljelse genom interaktiv lek, sätt att söka eller arbeta för mat samt positiv social interaktion på kattens villkor.

En katt kan sluta äta på grund av tandvärk, illamående, mag-tarmkanalssjukdom, njur- eller leversjukdom, pankreatit, infektion, smärta, stress, biverkningar från läkemedel, svårighet att nå maten eller många andra orsaker. Aptitlöshet hos katter bör tas på allvar eftersom ett utdraget otillräckligt matintag kan bidra till hepatisk lipidos, ett potentiellt livshotande levertillstånd, särskilt hos övervikta katter. Kontakta din veterinär omgående om din katt slutar äta, och sök akut vård tidigare om aptitlösheten åtföljs av andningssvårigheter, kollaps, upprepade kräkningar, kraftig svaghet, misstänkt förgiftning, oförmåga att urinera eller andra allvarliga symtom.

Katter kan få diarré av många olika anledningar, inklusive plötsliga foderbyten, stress, foderintolerans, parasiter, infektioner, gifter, inflammatorisk tarmsjukdom, en sjukdom i bukspottkörteln, hypertyreos, njur- eller leversjukdom samt cancer. Mild, kortvarig diarré hos en i övrigt frisk vuxen katt kan ibland gå över av sig själv utan att bli allvarlig, men kontakta veterinär om den sitter i, blir frekvent eller svår, innehåller blod, ser svart eller tjärliknande ut, eller uppträder tillsammans med kräkningar, aptitlöshet, svaghet, buksmärta, uttorkning eller viktnedgång. Kattungar, äldre katter och katter med underliggande medicinska tillstånd kan bli sjuka snabbare. Svår eller ihållande diarré, kollaps, kraftig svaghet, påtaglig uttorkning, andningssvårigheter, misstänkt förgiftning eller snabb försämring kräver omedelbar veterinärvård.

Katter kan kräkas av många olika anledningar, allt från hårbollar eller en tillfällig matsmältningsrubbning till parasiter, främmande föremål i tarmkanalen, gifter, inflammatorisk tarmsjukdom, bukspottkörtelinflammation, njursjukdom, sköldkörtelöverfunktion, diabetes eller cancer. Kräkning är en aktiv process som vanligtvis innefattar illamående, kväljningar och buksammandragningar, medan uppstötningar generellt sett är mer passiva. En enstaka episod hos en i övrigt frisk katt kan ibland observeras, men upprepade eller ihållande kräkningar, blod, aptitlöshet, svaghet, diarré, uttorkning, smärta, viktnedgång, oförmåga att behålla vatten eller misstänkt intag av gift eller främmande föremål kräver veterinärrådgivning. Svåra eller långdragna kräkningar, kollaps, andningssvårigheter, påtaglig svaghet, en smärtsam eller spänd bukvägg eller oförmåga att urinera kräver omedelbar veterinärvård.